Jag har i stort sätt så länge jag kan minnas alltid tyckt att dressyr är "tråkigt" och att hoppning är mycket roligare, men börjar det vända nu? Jag tycker inte på något sätt att hoppning är tråkigt och skulle mer än gärna vilja komma långt i hoppningen men jag har börjat inse att det inte kommer ske på Opus och har därför börjat öppna ögonen för dressyren. Efter att inte ha kommit speciellt långt frammåt inom hoppningen de senaste åren trots att vi har tränat och kämpat känns alla småsmå framsteg inom dressyren som att vinna på triss (inte riktigt kanske men ni fattar...). Vi har inte tränat dressyr seriöst speciellt länge men ändå gör vi framsteg för varje gång vi tränar och jag känner på mig att om jag lägger ner lika mycket tid och kämpar lika hårt med dressyren som jag gjort med hoppningen, kommer vi lätt kunna starta en dressyrtävling.

Jag vet att han aldrig kommer kunna gå "hur långt som helst" då han har ganska så begränsade gångarter men en bit på vägen ska vi komma. Vi har ett och ett halvt år kvar på tävlingsbanorna, dags att visa vad vi går för!


Tillsammans klarar vi allt, världens finaste ♥