Jag har inte så mycket att berätta just nu. Så tänkte ängna ett inlägg åt att bara tacka mina vänner. Mina underbara vänner. Jag tror inte att man är någon, eller något, utan bra människor omkring sig. Folk som tror på en, det man gör och som alltid ställer upp. Sånna vänner har jag, dem sviker aldrig när det gäller.

Idag var vi på Katedralskolan och lyssnade på en föreläsning om Don't Drink and Drive. Jag tyckte att det hon berättade var så obehagligt att jag där i aulan svimmade. Sofia hjälpte mig, fixade hjälp, tog ut mig från aulan och stannade med mig några timmar. Utan henne hade jag fått panik, fullständig panik. Men att veta att jag hade henne att luta mig mot och att hon inte skulle svika gjorde paniken så mycket bättre.

Och Lina, hon hjälper mig massor i stallet. Hon tar hand om Sunny åt mig när jag, som idag, inte är på topp eller när jag inte hinner. Hon är nästan alltid med och fungerar ofta som mitt bollplank till idéer. Hon skulle heller aldrig svika, och att bara veta det gör vardagen så mycket bättre.

Detta är bara två exempel, jag har en hel hög med fler vänner som är underbara. Som bryr sig och aldrig sviker. Ni får mig att skratta, ni får mig att le. Ni är ljuset i mörkret! Ingen nämnd, ingen glömd. Ni vet vilka ni är <3

Jag är långt ifrån perfekt och tappar ofta tron på mig själv och det jag gör. Men med bara ett ord kan mina underbara vänner vända på det. Dem fångar alltid upp mig när jag ramlar ner. Helt galet underbara är dem. Jag älskar er!