Idag följde jag och Lina som sagt med Johanna och Success till Strömsholm där Success skulle på återbesök efter att ha opererat bort en lös benbit för några veckor sedan. Beskeden gick bra och Success har blivit mycket bättre sedan operationen! Dock har han många veckor av sjukhage och skritt kvar. Men sen hoppas vi att han ska vara fit for fight igen! :)


Fina Success och Johanna i somras.

Min och Ushas historia började redan i december 2008. Jag hade då min dåvarande foderhäst uppstallad i samma stall som Usha stod i. Hennes ägare skulle åka hem på jullovet och jag erbjöd mig att rida Usha några dagar så att hon skulle få lite motion. Jag red henne bara en gång det lovet. En skritt tur med bara några travsteg och jag var livrädd, hon var stark, kraftig och hade inte alls planer på att lyssna på lilla mig.

Den 27 december följde en kompis med ut till stallet och vi red ut en sväng tillsammans, jag på min foderhäst och hon på Usha. Det gick superbra, fram till att vi skulle galoppera på ett fält. Vi travade bredvid varandra och skulle fatta galopp när Usha fick ett utbrott och började helt galen att sparka mot min häst. Det slutade med att vi gick omkull i snön, sadeln gled runt och jag ramlade av. Min häst sprang i sin tur iväg i mörkret. Jag har nog aldrig varit så rädd, bilder på hur hon sprang över vägen på väg tillbaka till stallet och blev påkörd flög förbi i mitt huvud. Som tur var hittade vi henne efter 20-30 minuter, längre bort på fältet stod hon och grävde i snön efter gräs. Efter den dagen fick Usha smeknamnet Ush-Hästen.

Usha och min kompis i Januari 2009.

I början av 2009 letade en annan kompis till mig medryttarhäst och hon provred då en annan fjording i stallet några gånger. Men sedan ändrade sig den ansvariga över hästen och jag pratade med Ushas ägare istället. Min kompis blev medryttare på henne och red ut henne någon dag i veckan med mig. Usha var ganska så galen då och sprang mest runt och bockade hela tiden.

I mars sa jag upp kontraktet på min foderhäst och svor över att jag aldrig skulle återvända till det stallet. Men redan i slutet av samma månad stod jag där igen, för att rida på Usha. Jag och min kompis red henne tillsammans några dagar i veckan och var då mest ute på promenader. En gick och en red barbacka, sedan byttes vi om och ibland red vi båda två.

Första gången jag hoppade Usha.


Först CR, 70 cm.

"Dressyr" i april.

I april byggde vi upp lite ”hinder” i en fårhage vid stallet och red runt lite där. Första gången jag hoppade henne bockade hon av mig precis efter hindret. Första gången jag hopptränade på henne, veckan efter, så fick vi glapp i kommunikationen efter sista hindret på hela träningen och jag ramlade av rakt in i väggen. På första CR vi startade gick det dock bättre. Vi kom runt 50 cm felfritt, enda gången vi hoppat en CR felfritt, och sedan fick jag ett väldigt retligt pet på första hindret i 70 cm.

I maj hoppade vi CR igen, både jag och min kompis hoppade 70 eller 80 cm och det gick inte alls bra. Med mig, som var först ut, sprang hon runt och körde sitt eget rejs, det slutade med två eller tre förbi springningar. Min kompis fick 3 eller 4 förbi springningar och lyckades även flyga av rakt på grindfunktionären när Usha bestämde sig för att parkera vid grinden.




Bilder från maj 2009.

Igår bokade jag återbesök för Sunny!
Den andra december klockan 3 är det dags. Men den här gången blir det hos en närmare veterinär.

Jag har redan drömt mardrömmar.

Fredag är nog bästa dagen på veckan, kort skoldag och man har en härlig helg att se fram emot. Jag har massor att göra i helgen, allt är som vanligt alltså :) Imorgon ska jag ha både lunchfodring, insläpp och kvällsfodring i stallet, vi ska ta kort med hästarna och så ska jag på hockey med pappa. På söndag ska jag börja renoveringen av mitt rum, stallet och en massa pluggande!

Nu ska jag nog börja städa och sortera bokhyllor, är supertaggad på att äntligen göra om i rummet! Det kommer att bli supersnyggt, om jag får som jag vill. Sen ska jag även fixa lite blogginlägg då jag är pepp på det, plugga lite och kanske baka också. Vi får se vad som hinns med :)

Sist vi tog kort på hästarna, i september. Det är ett bra tag sedan dess!

Det är en fråga jag ganska ofta ställer mig. Varför åker jag till stallet i såväl spöregn som snöstorm? Varför ställer jag mig frivilligt varje dag och gör stallsysslorna? Varför åker jag till stallet på tidigt morgonen istället för att ligga hemma i min sköna säng och sova? Varför spenderar jag så otroligt mycket pengar på hästar? Varför envisas jag med att rida när fingrarna fryser till is och smärtan skriker? Varför sitter jag upp igen när jag har ramlar av?
Vad får jag ut av allt detta?



Det finns dem dagarna där man verkligen undrar varför man göra allt detta och vad man får ut av det. Sen finns det dem dagarna där allt är helt underbart och man svävar på moln efter ett ridpass. Känslan man hade när hästen gick sådär fint, när man flög över hindret eller när man flög fram över fältet. Den känslan kan man leva så jävla länge på. Det är de stunderna jag lever för.

Att bara vara i stallet och pyssla om hästen är ett sätt att slappna av för mig. Jag längtar nästan alltid efter att åka till stallet, göra sysslorna och klappa på min fina häst. Man har något att göra.

Sen är bandet man får till dessa stora djur helt amazing. Att man kan kommunicera i samspel trots att man naturligt är varandras fiender och talar olika språk. En relation helt uppbyggd på tillit.


Det är svårt att förklara, speciellt när man är trött.