Det är en fråga jag ganska ofta ställer mig. Varför åker jag till stallet i såväl spöregn som snöstorm? Varför ställer jag mig frivilligt varje dag och gör stallsysslorna? Varför åker jag till stallet på tidigt morgonen istället för att ligga hemma i min sköna säng och sova? Varför spenderar jag så otroligt mycket pengar på hästar? Varför envisas jag med att rida när fingrarna fryser till is och smärtan skriker? Varför sitter jag upp igen när jag har ramlar av?
Vad får jag ut av allt detta?



Det finns dem dagarna där man verkligen undrar varför man göra allt detta och vad man får ut av det. Sen finns det dem dagarna där allt är helt underbart och man svävar på moln efter ett ridpass. Känslan man hade när hästen gick sådär fint, när man flög över hindret eller när man flög fram över fältet. Den känslan kan man leva så jävla länge på. Det är de stunderna jag lever för.

Att bara vara i stallet och pyssla om hästen är ett sätt att slappna av för mig. Jag längtar nästan alltid efter att åka till stallet, göra sysslorna och klappa på min fina häst. Man har något att göra.

Sen är bandet man får till dessa stora djur helt amazing. Att man kan kommunicera i samspel trots att man naturligt är varandras fiender och talar olika språk. En relation helt uppbyggd på tillit.


Det är svårt att förklara, speciellt när man är trött.

En av mina högsta drömmar just nu är såklart att Sunny blir helt frisk och kan tränas lika hårt som innan. Att han ska få hoppa, galoppera som han älskar och tävla fälttävlan. Allt annat kategoseras också under drömmar, men med ordet mar innan.

En annan dröm är att köpa en till häst. Ett fullblod som ska vara skimmel och stämma in på alla mina krav. Känslig, pigg, rolig och ganska säker på att hoppa. Sen skulle jag gärna vilja ha en fjording också, och en åsna. Jag drömmer också som att bo på en liten hästgård med fint stall, stoooor sadelkammare och ca 3-4 hästar. Sunny, fullblodet, fjordingen (helst Usha) och kanske ngn mer. Men tyvärr delar inte mamma och pappa den drömmen med mig.

I framtiden drömmer jag om att ha ett bra yrke där jag tjänar mycket pengar och att jag vid sidan av det ska kunna ha en egen ridsportbutik med saker som jag tycker är fint. Underbart!


Jag har bildbrist!

Men nu är det så att jag lever i verkligheten och bara kan hoppas på att Sunny blir frisk! Sen hoppas jag även att jag kan köpa en till häst, men vi får se hur det slutar!

På förmiddagen idag hade vi körning och jag fick då ha skolkörning. Travkörning är roligare tycker jag då jag är värdelös på skolkörning och det aldrig går bra. Men det är ju då man måste träna extra på det, elelr hur?

Idag kan jag faktiskt säga att jag är nöjd och att det gick bra. Första gången jag är nöjd efter en skolkörningslektion... Ponnyn jag körde var iaf supersnäll och inte alls lika jobbig som dem andra. Sen så har jag ju tränat endel hemma eftersom att jag tömkör Sunny hela tiden. 
 
Jag måste faktiskt säga att det är roligt med körning, när det går bra, och det är något jag skulle vilja lära mig att göra ordentligt. Jag ahr haft planer på att försöka köra Sunny både ute i skogen och i paddock/ridhus som skolkörning. Det vore roligt, har dock ingen aning om hur det skulle gå eftersom att han är van vid travkörning. Men vi får se hur det blir med det!

"It’s a good thing tears never show in the pouring rain
As if a good thing ever could make up for all the pain
There’ll be no last chance to promise to never mess it up again
Just a sweet pain of watching your back as you walk
As I’m watching you walk away

And now you’re gone it’s like an echo in my head
And I remember every word you said

It’s a cruel thing you’ll never know all the ways I tried
It’s a hard thing faking a smile when I feel like I’m falling apart inside

And now you’re gone it’s like an echo in my head
And I remember every word you said

And you never were
and you never will be mine
No you were never were
and you never will be mine

For the first time there is no mercy in your eyes
And the cold winds hitting my face and you’re gone
And you’re walking away, away
And I am helpless sometimes
Wishing’s just no good
Cause you don’t see me like I wish you would

Cause you never were and you never will be mine
No you never were and you never will be mine

There’s a moment to seize every time we meet
But you always keep passing me by
But you never were and you never will be mine
No you were never were and you never will be mine

There’s a moment to seize every time that we meet
But you always keep passing me by
But you never were and you never will be mine"

♥ Jag tål verkligen inte när folk säger åt mig vad jag ska göra med min häst.
♥ Efter två och ett halvt år tog jag i december 2010 bort min tandställning. I januari 2011 fick jag sätta på en ny som jag tog bort nu i oktober. Detta pga att jag i Januari trampade på en grep och slog ut två och en halv tand. Jag skulle visa en kompis hur man inte skulle göra.
♥ Jag har en stor fobi för kyrkor.
♥ Jag är väldigt kräsen med vad jag gillar för hästar. Oftast gillar jag inte de välutbildade och "fina" utan de bråkiga med mycket egen personlighet. Det är det viktigaste med en häst för mig, att det har mycket egen vilja.
♥ Jag har lätt för att börja gråta.
♥ Vissa dagar kan jag knappt gå pga skador i knän och fotleder kopplade till en ridskole ponny på Valla.
♥ När jag var liten sjöng jag alltid solo på musikaler och luciatåg, vilket jag aldrig skulle göra idag då jag är tondöv och absolut inte kan sjunga.
♥ Min favoritfärg på hästar är utan tvekan skimmel. Jag gillar inte hästar som är bruna eller fuxar.
♥ Förutom hästar och ridning har jag inte så många andra intressen, iaf inga som är lika stora.
♥ Jag har alltid två armband runt handleden. Ett som jag fått av min syster där mitt namn är ingraverad. Det andra är ett i silver från Eva Attling som jag fick av farmor på avslutningen i nian, på det är "amor vincit omnia" ingraverat.

Jag vet att det kan låta helt galet, men min absolut största rädsla inom ridsporten är att tappa kontrollen. Jag anser inte mig själv vara ett kontrollfreak, men när jag sitter på en häst vill jag alltid ha kontroll. Tappar man kontrollen så kan det faktiskt bli riktigt faligt, då är det både mitt och hästens liv som står på spel.

Jag är sällan fult seriös och tänker säkerhetsmässigt. Men det betyder inte att jag inte har kontroll. Det finns inget bättre än att dra fram i full galopp på ett fält eller busa runt barbacka. Men som sagt, jag vill fortfarande ha kontroll. Jag vill kunna stanna om det behövs, i de situationer där det kan bli farligt för mig, hästen och andra i omgivningen. 

Tappa aldrig kontrollen över ditt egna liv.


Även om det faktiskt händer ibland så kan det vara en rädsla. En rädsla är något man inte vill ska hända eller som man tycker är obehagligt, det betyder inte att man aldrig utsätts för det.
Vad är eran största rädsla?

Nästa vecka när jag har fått lön ska jag åka till Hööks och köpa lite rosa reflexer. När det är mörkt måste man ju ha reflexer för att överleva och blir det inte lite gladare då att ha rosa? Såklart det blir! Sen är det ju så att gult är den färgen man ser bäst i mörkret och det är därför alla reflexer är gula. Men jag tror att man regarer mer om det kommer något rosa rörandes i mörkret än något gult, eftersom att gult är så vanligt.

Helst så skulle jag vilja ha ländtäcke, benreflexer och hela köret också. Men det känns lite onödigt när jag inte kommer att rida under de mörka månaderna. Istället får det bli två pas boots och en brösta till Sunny. Det är ju bra att ha om man går på promenad. Till mig blir det en väst att ha när jag cyklar och väntar på bussen ;)

Det blev endel, och det här är nog inte alla :P

Det finns en hel del och jag orkar inte leta igenom hela hårddisken så bjuder på två som redan finns uppladdade på bloggen. Jag får ladda upp några fler någon annan dag, för det mesta blir det ju bilder som jag är med på och inte själv har fotat.


Sofia & Mork, älskar känslan i bilden!

Sunny i vintras.

Precis som för många andra så är det här en av de svåraste punkterna att skriva. Det är faktiskt väldigt svårt att berömma sig själv och skriva något man är bra på, mycket lättare är det att skriva sånt man är dålig på.

Jag tycker iallafall att jag är ganska bra på att variera träningen för Sunny. Jag rider mycket sällan i paddocken två ridpass efter varandra. Det finns så många fler sätt att träna hästarna än att rida innanför paddockens staket och ridhusets fyra väggar. Paddock/ridhus använder jag när jag vill kunna rida på volter för att mjuka upp hästens sidor, hoppa eller om jag har fotograf med mig. Annars rider jag mycket ute i skogen, på grusvägar och på fält, även på vintern. Jag tror på att det ger en friskare,självsäkrare, hållbarare och framförallt gladare häst. Man kan faktiskt jobba hästen i olika övningar även när man rider ute.

Stallägaren som fodrade och släppte ut hästarna i morse sa att Sunny hade varit ganska så galen över att få stanna kvar inne. Hon blev tillochmed tvungen att stänga hans galler för att hon trodde att han skulle ta sig ut annars. Knäppa hästen. När jag kom på kvällen var han rastlös och ganska så sur. Det slutade för min del med en smäll på näsan (som fortfarande ömmar) och en spark på hälsenan. Han sparkade även mot mig i boxen och var inte många cm från att träffa mig på låret.

Dock var han väldigt snäll när jag och Lina promenerade ner med honom till ridhuset och gick några varv med honom där. Jag trodde nästan att han skulle få lite damp av att komma ut men som tur var hade jag fel!

Eftersom att han inte kan stå inne heller och det är ganska många månader så delade vi idag av gamla hagen så att den blev liten. Så nu får han gå med Narnia i den hagen där dem fortfarande kan springa lite, men inte får upp någon fart som i den långa hagen. Hästen måste ju faktiskt inte bara hålla sig frisk fysiskt utan även psykiskt. 
 
En bild från ett hopppas i augusti.

Sunny har varit superlugn nu när han har vilat i över en månad. Ovanligt lugn för att vara han faktiskt. Men idag fick han utbrott för all energi han har samlat på sig. Idag exploderade han. Under dem tre åren vi har ägt honom har han varit galen, men aldrig som idag.

Veterinären har sagt att Sunny helst ska gå i en liten och plan hage där han inte kan springa, men om han är lugn får han gå i vanlig hage och med andra hästar. I vårat stall finns det tre alternativ; stora hagar, mini sjukhagar och en liten hage som ligger i en brant sluttning. Eftersom att han har ett stressat psyke har jag inte velat ha honom själv i en sjukhage, då risken är att han bokstavligt talat blir galen. Därför har han fått gå i den stora hagen tillsammans med lilla Narnia. Men då dem ibland har sprungit och jag tilloch med har sett honom stå och bocka vid grinden när jag tagit in Narnia har jag bestämt mig för att ställa honom i sjukhage. Vill inte riskera att skadan går upp.

Så idag skulle Narnia flyttas till en annan hage och Sunny skulle flyttas till en sjukhage. När jag fått tag på Sunny i hagen hade Narnia redan hunnit upp till sin nya hage och blivit släppt där. Trots att man inte ser upp dit så måste Sunny ha hört hur de andra hästarna sprang runt. För när jag skulle stänga grinden igen när vi gått ut ur hagen så exploderade han. Han flög upp i luften och hoppade sedan några gånger innan han stod och darrade. Precis när jag lyckats stänga grinden igen och tagit tag med båda händerna i grimskaftet så fick han ett nytt utbrott. Den här gången vände han sig också och drog iväg, jag hade ingen chans att hålla i honom och han drog iväg i full galopp upp till den andra hagen.

Som tur var fick dem stopp på honom där uppe och jag kunde hämte honom igen. Med ett grimskaft fäst normalt och ett grimskaft med kedja över nosen kunde jag ändå knappt hålla honom, han var helt jävla galen när jag kom ner till sjukhagen igen. När han väl kom in i den och jag släppte honom så fick han ett utbrott igen. Den här gången så sprang han mot staketet och laddade på det, flera gånger. Så jag fick ta på honom grimskaften igen och ta in honom i stallet. Så nu får han stå på boxvila istället.

Imorgon kanske han är lugn och kan gå i sjukhage, men vad händer om han någon annan dag exploderar och spränger staketet? Han har ju gjort det förut så det skulle inte förvåna mig om det hände igen. Vi har inte råd att riskera det. Det han absolut inte får göra är att spring, om han ska bli bra igen.

Det jag just nu behöver träna på är att tänka posetivt, ta vara på tiden och hoppas på det bästa. Jag måste träna på att vara stark, för din skull. Samtidigt så känns det som om att jag måste träna på att tänka tanken, försöka förbereda mig på att du någon dag inte står vid min sida. För dagar som denna känns den dagen väldigt nära. Men jag hoppas att det inte blir på många lyckliga år.

I dressyren behöver jag träna på att räta på mig, korta tyglarna och min handställning. Måste även bygga upp muskler på magen och ryggen för att orka rida ordentligt och inte bara få ont. I hoppningen måste jag träna på att ge mer eftergift över hindret och att stå upp i lättsits. I tömkörningen måste jag träna på att få kontakt med bettet och att planera upp mer vad jag ska göra. I livet måste jag träna på att ha mer självdisiplin!

Påväg hem från bussen gick jag in på Seven Eleven och hämtade ut ett paket som jag fått av mamma i födelsedagspresent, fyllde år igår :) En rosa Kingslands jacka var det som kom med posten. Den är dö-snygg, så galet underbar! Storleken jag beställde fanns inte så fick ta en annan storlek, men den passade som tur var.





Insidan är helt underbar, kommer aldrig mer ta av mig jackan! ;)

Såhär är Sunny rakad på ryggen nu, snyggt va? :D Han svettas ju väldigt mycket på ryggraden efter 15 minuter på töm i skritt... Det är tur att han har täcke på sig dygnet runt, för hans fula ryggrad framhävs ganska mycket mer nu!

Min häst är så sjukt vacker ♥

Utrycket, ögonen och personligheten. Världens bästa häst, lätt!
En dag kommer vi visa alla som tvivlar hur fel dem har.
Jag tror på dig, jag tror på oss.

Nu sitter vi i bilen påväg hem från kliniken och har fått diagnosen gaffelbandsskada och flera skador i ländryggen. Vi kunde även se på ultraljudet att han har en massa gamla skador i hasen. Jag skriver mer utförligt när jag kommer hem! Jag är bara glad över att han går följa med hem <3

/Sarah