Något jag har lärt mig på senaste halvåret är att uppskatta min häst för den han är. Jag har alltid önskat att han inte var så pigg, var välutbildad och snäll. Men när jag rider på skolans välutbildade och snälla hästar sitter jag ändå bara och tänker "såhär skulle min häst aldrig göra" mm.

Det jag tänker mest på är frammåtbjudningen. Nästan alla skolans hästar är så sjukt sega och saknar framåtbjudning, medans Sunny har frammåtbjudning så det räcker och blir över. Med hans energi och spring vilja skulle man kunna fylla upp minst 3 hästar. Istället för att klaga på att han är för pigg har jag börjat uppskatta det!

Igår när jag red Golden som gick och nockade mig hela tiden i skritten och drog ner huvudet i traven och galoppen tänkte jag att gud så skönt att Sunny inte gör något sådant. Visst, han kan gå med huvudet högt eller stegra när han inte får som han vill (typ springa). Men han ahr nog aldrig försökt dra tyglarna ur händerna på mig eller gått och slängt med huvudet hela tiden.

Så istället för att tänka på det "dåliga" med hästen ska man omvandla det och tänka "vad hade det varit för häst utan det?" Tex. hur hade Sunny varit utan sin enorma frammåtbjudning? Han hade varit så sjukt tråkig att rida tror jag. Nej blä, det vill jag äns inte tänka!

I slutändan tycker jag om dig precis som du är! <3