GANSKA SJUKT
Vi åkte till kliniken pga att jag hade en magkänsla om att han var dålig. Han gick lite annorlunda än vanligt och hade gjord det ett tag. Han hade även i några månader varit dum när man lyft bakben och skott. Men han var pigg, arbetsvillig och haltade inte. Ca två veckor red jag ändå, men sedan sa magkänslan stopp och vi bestämde oss för att kolla upp det. Det jag trodde att det kunde vara var en hög hälta, något litet i bäcknet eller ryggen som gjorde stegen i bakbenen lite annorlunda. Efter två klinikbesök fick vi prognosen gaffelbandsskada och artos i ländryggen. Gaffelbandsskadan är en allvarlig skada i jämförelse med vad jag hade tänkt.
Jag har aldrig sett någon svullnad eller värme. Han har inte direkt haltat eller protesterat i ridningen. Hoppat, galopperat och arbetat har han gjort med vilja och glädje. Av skadorna han har hade jag bara trott att det var ländryggen det var fel på. Hade jag inte varit där och sett på ultraljudet så hade jag inte trott att det var sant. Jag hade aldrig kunnat gissa på en gaffelbanddskada.
I jornalen står det att han har 0,5 till en grads hälta på olika saker. Det är ingenting. En grads hälta är vad en häst kan ha för dagen utan att det är något fel på den. Det är ganska sjukt att en häst kan ha en så pass allvarlig skada utan att verka ha ont. Att han kan vara så glad och villig när han har ett hack gaffelbandet, det är ett mysterium. Men det är tur att han inte verkar lida iaf!
Jag målade en fin bild i photoshop på hur ultraljudet ungefär såg ut. Jag har väldigt dåligt minne, men såhär minns jag det. Det vita är alltså gaffelmandet och de lite mörkare partierna är ärrvävnader efter gamla skador. Så såg alla senor ut, ärrvävnader överallt. Det mörkgrå fältet är skadan. Det är som ett hack in ungefär över halva gaffelbandet.
Här var sista tömkörningspasset innan jag ställde av honom helt, tror jag. Han var lite seg och saktade av ibland. Vinglar och ställer sig utåt gör han alltid, inte lättare blir det utan stöd från mina ben heller. Det är mycket lättare att få honom att arbeta på bra när man sitter på.
Men skulle ni tro att denna häst har en gaffelbandsskada på högerbakben?
Jag har aldrig sett någon svullnad eller värme. Han har inte direkt haltat eller protesterat i ridningen. Hoppat, galopperat och arbetat har han gjort med vilja och glädje. Av skadorna han har hade jag bara trott att det var ländryggen det var fel på. Hade jag inte varit där och sett på ultraljudet så hade jag inte trott att det var sant. Jag hade aldrig kunnat gissa på en gaffelbanddskada.
I jornalen står det att han har 0,5 till en grads hälta på olika saker. Det är ingenting. En grads hälta är vad en häst kan ha för dagen utan att det är något fel på den. Det är ganska sjukt att en häst kan ha en så pass allvarlig skada utan att verka ha ont. Att han kan vara så glad och villig när han har ett hack gaffelbandet, det är ett mysterium. Men det är tur att han inte verkar lida iaf!
Jag målade en fin bild i photoshop på hur ultraljudet ungefär såg ut. Jag har väldigt dåligt minne, men såhär minns jag det. Det vita är alltså gaffelmandet och de lite mörkare partierna är ärrvävnader efter gamla skador. Så såg alla senor ut, ärrvävnader överallt. Det mörkgrå fältet är skadan. Det är som ett hack in ungefär över halva gaffelbandet.
Här var sista tömkörningspasset innan jag ställde av honom helt, tror jag. Han var lite seg och saktade av ibland. Vinglar och ställer sig utåt gör han alltid, inte lättare blir det utan stöd från mina ben heller. Det är mycket lättare att få honom att arbeta på bra när man sitter på.
Men skulle ni tro att denna häst har en gaffelbandsskada på högerbakben?
Kommentarer
Trackback