MINDRE ROLIGT INLÄGG
Till kategorin gråta-bara-jag-tänker-på-det hör såklart min älskade häst Sunny. Utan honom vet jag inte vad jag skulle göra och idag kan jag inte föreställa mitt liv utan honom.
När jag går till hagen är jag alltid lika rädd att han ska ligga där med brutet ben, det är en av mina absolut värsta mardrömmar. Tyvärr drömmer jag den väldigt ofta. Hela vintern har jag även varit rädd för att taket ska rasa in pga all snö och skada hästarna. När jag är ute och rider kan jag få upp bilder i huvet om hur Sunny trampar snett och benet går av, vem ska jag ringa först? Det är kanske itne helt normalt att nästan varje dag få dessa hemska tankar och drömmar, men det visar väll bara att jag är mänsklig?
Några veckor innan jul fick min kompis reda på att hennes medryttarhäst hade cancer och skulle avlivas. Då började tankarna snurra på riktigt! Tänk om det var Sunny, tänk om han får cancer. Vad gör jag då?!
Söndagen samma vecka kunde man i tidningar läsa om ett stall som brann i örebro och flera hästar brann inne. Även här dök mardrömmarna upp igen.
Idag när jag och Sofia kom till skolan för att ha stalljour möts vi av min dressyrtränare som kommer fram och säger att dom precis har behövt akut avliva en häst pga tarmvred. Största delen av stalljouren grät jag, tänk om det hade varit Sunny som fått viruset och nu legat under en pressening på gödselstacken?
Hur skulle jag klara mig då? Jag vet ju att någon dag är det hans tur.
Snälla säg att det inte bara är jag som lider av detta. Är det bara jag som måste springa sista biten till hagen för att kunna andas? Är det bara jag som ständigt fäller dessa tårar på grund av tankar och oro?
Ibland vill jag inte ha häst, för jag vill inte ta sånna beslut eller vara med om det överhuvud taget. Jag vill linda in Sunny i bommul och låsa in honom i källaren, där inget ont kan hända honom. Men han är trots allt häst, född och utvecklad för att springa och njuta av livet. Därför ska han få göra det!
Dör du, dör en stor del av mig.
Vila i frid Mangold <3
så läskigt... stackars lilla häst <3 du är inte ensam gmn ^^
vet precis hur du känner, alltid typ tjugo ,meter innan hagen cyklar jag snabbt som attan och innan jag hinner se att häsen min lever kan jag nt andas elr ngt
en dag skulle jag till min kompis, så körde vi förbi stallet och så stog min häst utanför hagen (sommar) så vi åkte in dit, så såg vi att hon hade grävt upp hela trädgården där hon bodde, hon hade alltså fått tarmvred och rullat runt av smärta.
när jag såg detta ville jag dö, men jag fattade först nt hur allvarligt det va, så jag tänkte det var kolik och min privattränare och hennes kompis trodde med det. så jag började gå, gå gå ocg gå.
ville ha hela tiden med min häst, men hon var ju tvungen att åka in.
jag trodde att hon skulle överleva men klockan nio så ringde telefonen (min hästs ägare) och pratade med mamma jag såg att hon höll på att börja gråta så jag började skrika : ÄR HON DÖD ?! LEVER HON, MAAAAAAMMMAA SVAAAARAA!!!
men jag grät under tiden, så gick jag in till pappa så fick han trösta mig och sen kom mamma i dörren alldeles rödgråten och jag förstod att det var slutet, att jag skulle dö.
så blev det ju förstås inte och när jag fick en ny häst log denna paniken i mig varje dag,
vare dag.
ville bara säga det och lycka till med dina hästar
kram ebba
du är inte ensam om att känna dessa oros tankar, men om du tycker dem är så jobbiga och du lider så mycke av dem tycker jag verkligen att du ska gå någon form av terapi.. för all denna oron gör inte gott för ditt inre!!
Kramar en som vet!!
jag har de med! en gång när jag hade kvällsfodringen och gunilla inte var hemma var jag tvungen att vända för att kolla att jag stängt boxdörrarna och släckt stallet.. Är LIVRÄDD för att det ska hända Mork något <3
