Sunny är igentligen inte min häst, utan min stora systers. Hon fick köpa en häst i 17 års present och den 18 december 2008 blev Sunny hennes. I slutet av mars 2010 var min syster med om en ridolycka och bröt två ryggkotor. Eftersom hon inte kunde rida på några månader tog jag hand om honom. I september flyttade hon till England för att plugga och nu är han min helt och hållet.
Jag har alltså haft Sunny i lite mer än 7 månader och det är nu det börjar gå bra och man ser resultat. Hade jag själv fått välja en häst hade det absolut inte varit Sunny, han är helt enkelt för svår för mig. Jag är van vid sega, snälla och trygga hästar, dessa passar mig bäst eftersom att jag själv är ganska osäker. Men eftersom hästen var tvungen att ridas och det aldrig var tal om att sälja honom har jag idag genom blod, svett och tårar lärt mig rida honom. Från att vara den lilla fega ryttaren har jag nu vant mig vid Sunny, blivit tuffare och istället gillar jag snabba och känsliga hästar med mycket blod i sig.



Sunny och jag har gått från att han stog på bakbenen 10-20 ggr per ridtur och inte kunnat trava till att han går i form i skritt och trav, galopperar på ridbanan och hoppar felfria banor. Sen att han kan det är inte min förtjänst, utan det arbetet la min syster ner på honom. Men det var med henne. Det vi har utvecklat är vårt team, han och jag tillsammans. Sunny är en enmanshäst som det tar ett tag att lära känna, han är ingen häst man kan sitta upp och rida ett dressyrpass på första gången utan det krävs att man har tålamod, är mjuk och bestämd samt ger det tid.

 
Är det något ni undrar över är det bara att fråga! :)